Star Trek

Det var en ljuvlig och fantastisk kväll på bio.
Star Trek är favoritserien genom hela mitt liv...
I morgon ska jag till Falun....Tänk att kunna
säga #Beam me over Scotty#....istället för att
åka tråk-intercity.....*s*

Undrar hur långt våren kommit i Falun?

Lotta - towards the final frontier....

Lika vård för alla?

De som känner mig vet att jag inte är något större
fan av medicinsk tandvård. Jag har bytt från den
allmänna vården för en otrooligt mycket bättre
sådan på Narkoskliniken i Stockholm. En specialist-
klinik för tandvårdsrädda där man även söver.

Jag har varit tandvårdsrädd länge men Medicinsk
Tandvård i landstingsregi gjorde tyvärr min tand-
vårdsrädsla värre. Det är min uppfattning iallafall.
Samt de som följde med mig dit och bevittnade
eländet. Olika personer vid olika tillfällen också...

Idag har jag en bra tandläkare. Som fattar vad det
handlar om faktiskt. Jag har dessutom nu fått
påbörja en KBT-terapi för samma rädsla.
Liiite roligt i sammanhanget är det att just den
betalar landstinget liksom större delen av min
tandvård men själva bemötandet krävs en
privatklinik för att klara av.
Lite spännande....(ironiii).

Samma kompetenta KBT-behandling hade de inte
ens där jag gick innan. Där arbetade de dynamiskt....
och INTE kognitivt...*suck*. Det är bra med
evidensbaserade metoder eller inte tydligen tyckte
Medicinsk tandvård?

Hur som så har en tand gått av på hälften mellan två
behandlingar av den.....
Jag har sedan en vecka nu haft en hiskelig tandvärk och
svullnade upp som en boll på ena kinden.
Antibiotikan jag fått klarar av den värsta
infektionen (d.v.s. bollen är borta iallafall) men har inte
tagit fullt ut.

Jag är alltså med andra ord rätt medtagen,
har lätt feber, gått ner i vikt och mår inte bra. Infektionen
är kvar och jag är fortfarande rejält svullen i munnen, runt
käken och har fortfarande ont. Tanden måste ut men
helst oinfekterad och under narkos anser tandläkaren.

Jag väntar på narkostid....de växer inte på träd....men
egentligen bör infektionen vara borta först....så man inte
riskerar att infektionen sprider sig igen eller mer.

Jag har fått uppsöka akuttandläkare under denna tid
(lö, sö och måndag) vilket gått bra (privat givetvis....
TV i taket hade de också...) men som sagt infektionen
vill inte ge med sig.

Jag äter antibiotika (Dalacin), full dos, sedan i lördags
(det är torsdag nu,,). Det finns bara ett annat preparat
att ta till (eftersom jag tidigare reagerat på penicillin).
Flagyl hette det och det fick jag i lördags och det
spydde jag som en räv av....d.v.s. jag var tvungen att
upphöra med det preparatet men äter ff det andra.

Jag kan inte ens jobba just nu. Kul i jul.....

Tandläkaren skriver ut en remiss. Jag landar idag på en
käkkirurg på Södersjukhuset. MYCKET nervös fick jag som
brukligt vänta bra länge (men bara ca 1,5 timme så det var ju
överkomligt men har man ADHD är bara det svårt). Det finns
väl ingen sjukvårdspersonal som kan tala om HUR länge man
ska få vänta...det är en akutmottagning och där vet de ju
INGENTING...som vanligt.... Ni känner igen det...

Nåväl jag sitter där (utan att ens irritera personalen om
HUR länge jag ska vänta...vilket jag normalt brukar göra.
(Jag fick ur en sköterska i förbifarten att jag nog skulle
hinna äta sushin jag fått med mig upp iallafall.....det fick
duga ansåg jag... man kan tugga på barahöger sida av
munnen har jag märkt...*s*). För övrigt hade de tidningar
där och jag hade förberett med en bok.

Till sist släpps jag in och får gå längst ner i en korridor och
veja för någon bår (smaalt) och sköterskan lägger händerna
ryggen på mig som för att leda mig rätt eller något. Jag är så
stressad redan,..Väntat länge, har ont, är svullen och orolig
över att infektionen inte gett med sig på SJU dagar samt är
JÄTTENERVÖS.

Jag är TANDLÄKARRÄDD och får behandling
för detta vilket jag också informerat om när jag skrevs in.

På remissen och min bifogade journal står att jag har ADHD
(i remissen) samt i journalen står även Aspergers syndrom.
Det står även att jag genomgår behandling för tandvårdsrädsla
och att ingen borttagning av tand ska ske utan sedering (MED
STORA BOKSTÄVER). Sedering betyder väl i normala fall
droga ner....eller söv....avseende en sådan som mig.

Jag reagerar STARKT på att sköterskan tar i mig (plötslig
oväntad lätt beröring vid stress är bland det värsta jag vet)
men håller mig och klarar av att be sköterskan att vara
snäll och låta bli att ta i mig eftersom jag har svårt för det.
Hon svarar inte men tar inte mer på mig iallafall. Hon fnös
mest och tittade konstigt. Hon skulle leda mig rätt i korridoren
begriper jag men det är jobbigt för det med beröring.

Jag leds in i ett rum till sist (dålig info om hö/vä, vilket rum
o.s.v. men vad fasen jag kom fram). Hon försvinner in i
ett hörn av rummet där hon verkar ha en arbetsplats (bakom
en vägg).

Väldigt snabbt sveper en kort man in och frågar
varför jag är där. Han presenterade sig så snabbt att jag inte
ens uppfattade det. DÅ jag är mycket stressad av
hela situationen (ja det räcker med att vara tandvårdsrädd
egentligen) och över att vara hänvisad till att sitta i en
tandläkarstol (modernare variant som jag inte ens kände
igen sedan tidigare i ny miljö) så säger jag till honom...
Läs i journalen!

Inte med den blidaste stämma p.g.a. extrem stress men inga
otrevliga ord eller höjd röst eller så alltså. Då säger han
SURT att han vill höra mig berätta. I denna situation ÄR
det inte lätt för mig att berätta. Vare sig prata normalt eller
alls ELLER att vara socialt begåvad.

Varpå jag iallafall svarar (stressat) att jag är här för en
infektion som man inte kunnat komma åt med medicinering,
som det står i remissen och att jag är tandläkarrädd.
Då säger mannen åt mig att jag måste "bete mig" om de ska
kunna hjälpa mig. Bete mig säger jag, Jag är rädd och jag
är dålig OCH tandläkarrädd.

Nu börjar jag få nog. Han påtalar igen att jag måste skärpa mig
och har en skarp otrevlig ton., Bra mycket värre än min vill jag
lova och nu får jag panik. Han sänker stolen bakåt snabbt fast jag
t.o.m. PÅTALAR att jag vill veta vad han gör innan han gör det.
Jaa...säger han och börjar skjuta stolen bakåt iallafall.....

Då säger jag att nu går jag. Jag tänker inte bli behandlad på
detta viset och tänker anmäla honom. Jag tänker fasen INTE
bli mer rädd för tandläkaren mer p.g.a. folks dåliga bemötande
och uppenbara ovilja att vilja förstå var jag befinner mig i denna
situationen.

Då svarar han hånfullt. "Var ska du anmäla det..?"
Jag svarar inte utan ber om min remiss tillbaka och går.
På vägen ut HÅNSKRATTAR sköterskan. Jag vänder och säger
att DET tänker jag också anmäla varpå karln PUTTAR ut mig
genom dörren. Då fick jag riktigt nog och gick.
Chockad och utan att få hjälp för det jag behövde.

DÄR går fan gränsen.
JAG har vare sig rört vid någon eller varit det minsta mer
otrevlig än han själv och jag ska PUTTAS ut genom en dörr.
Nåväl...det var i ärlighetens namn en liten putt men bara gesten
och att jag faktiskt steppade snett. Får läkare putta sina patienter?
Antagligen lika lite som att jag får putta honom.

varför hade de inte ens försökt ge mig lugnande innan en
undersökning? Eller frågat om jag behövde det?
Gränssättning är föga framkomlig metod vid vare sig AS/ADHD
eller tandvårdsrädsla....behöver de en metodföreläsning kanske?

Tror han att han är GUD? Tror han verkligen att man får bete
sig hur som helst. Namnet var inte svenskt (han var inte svensk)
och namnet var inget jag lade på minnet så lätt p.g.a. att det var
utländskt och så snabbt sagt...dessutom var jag stressad.
Jag ska få ut journalen imorgon med BÄGGES namn och denna
gången ANMÄLER jag.

Oavsett namn...
Oavsett orsak.

Det kan finnas flera orsaker till deras beteende.
Jag har nu funderat på detta i snart fem timmar och kommit
fram till följande..

Ett är att de bara inte kan hantera tandvårdsrädda personer.
(Jag har under sista veckan varit hos min vanliga tandläkare
...senast idag tog hon en röntgenbild)
samt varit hos 2 akuttandläkare under helgen utan problem.
Detta KAN omöjligt bero bara på mig. Den ena tandläkaren
tillät jag t.o.m. göra saker i min mun som hade varit en
omöjlighet för en vecka sedan. Han fick borra bort en sak
i tanden som är infekterad....rensa kanaler i den (den är död
tanden så inget känns...smärtan och det oförutsägbara är
det som skrämmer mig mest...)

Denne man på tandkirurgen kom inte ens in i min mun.
Jag satt inte ens ordentligt i stolen.
Vad säger det om bemötande?? Vilket förtroende han
skapade....inte.

Skulle jag använt KAT-Kitt och en VAS-skala så
hade jag sagt att jag upplevde hans bemötande
på MINUS 57. Ytterst oproffsigt!!!
Hos en akutvård dessutom.
Spånnande att jag utbildat kollegor till honom på
andra platser i landet.
Han behöver nog en fortbildning kanske? Samt sköterskan.

Själva mottagningspersonalen var väl inte jordens trevligaste
de heller men de gick aldrig över några gränser för vad jag
ansåg vara anmärkningsvärt faktiskt. De var bättre på bemötande
alltså. De möter troligtvis fler rädda personer i smärta än läkarna
och har en större vana. men jag kan inte låta bli att undra vad de
har för handledning totalt sätt avseende bemötande. Jämfört med
Narkoskliniken och City Tandakut är skillnaden milsvid....
Jag MENAR det...MILSVID!

Den andra anledningen kan vara att man sett på min funktionshinder
och ansett att jag var lite "bakom flötet". Jag harit varit med om
den situationen i sjukvården förr tyvärr... Kanske tror man t.o.m.
att det går att "gränsa" personer med ADHD/AS. Vara lite sträng
liksom....Håhåjaja....De har mycket att lära sig i så fall avseende
bemötande.

Det kan ju finnas en anledning till. Att jag var kvinna och inte skulle
"mopsa upp mig" och ställa krav. Det var en karl och inte svensk heller.
Kan det ha haft en avgörande betydelse? Det hoppas jag verkligen inte.
Men har samme läkare fått tillsägelser om liknande tidigare så skulle
det kunna vara en orsak.

På TV säger de dessutom att kirurger "är speciella". Gudar på
avdelningarna. Men inte kan de väl ha rätt på TV alltid heller?

Ja gudars vet vad orsaken var. Men det ska utredas.
Sanna mina ord! Jag hoppas det är så enkelt som okunskap
i bemötande. För det kan man nämligen lätt göra något åt
för en ledning av denna klinik.

Är det så att funktionshinder ligger till grund för deras bemötande
så kommer DO ha fullt upp med detta fallet. Kanske dags att pröva
den lagen då. DET lär jag kunna utläsa av journalen.
Ibland är det bra att jornaler hinner skivas innan läkare VET
vad man avser göra med dom...(jag är ARG ja....och jag kan vara
riktigt clever är jag sätter den sidan till och är fokuserat arg!)
Det är väl inte för inte vi ibland liknas vid paragrafryttare och
rätthaverister vi som har AS. Det är så enkelt att vi ofta tror
på riktig rättvisa och människors lika värde. Vi räds inte
heller auktoriteter. Faktiskt! Vi går ut från sådana läkarrum
som jag var i idag...om vi har turen att komma på det just då.

Den allmänna sjukvården och folktandvården tillika är LÅNGT
ifrån bra. Man behandlar folk som jag inte vet vad....

Om jag inte upplevt denna situationen flera gånger skulle jag
inte reagerat så här. Men nu har jag fått NOG!
Ordentligt.

Inte bara för egen del men för alla personer som har just AS/ADHD.
Om detta inte var orsaken så gör jag det för alla tandvårdsrädda
personer. Tror man heller inte att tandvårdsrädsla är något att
ta på allvar så kan man ju undra varför landstinget betalar en
KBT-behandling för det samma åt mig samtidigt....

Man hade inte vett att erbjuda mig annan läkare, klinikchef fanns
inte på plats (jag frågade i receptionen) så jag gick därifrån med
en infektion som varat 7 dagar utan att den svarat på behandling.

Nu råkar jag ha en bra tandläkare som kan tipsa om bra privata
tandkirurger...jo sådana finns som svarar direkt dessutom.
Jag har RÅD att betala dom dessutom just idag. DET har inte alla.
Jag fick rätt hjälp inom en timme.

Det är något sjukt med det system vi har i vården idag. Det systemet
behandlar inte människor som dom har lika värde. Idag ska man ha
resurser/pengar för att hamna rätt...Jag tycker det är hemskt.

Lotta

P.s.
Hade något erbjudit mig en annan läkare så hade jag kanske övervägt
att pröva igen (man är rätt motiverad efter 7 dagars värk och svullen
såpass mycket)...men DET gjorde man inte heller.
Patienter ska väl "gränsas".

Vad som står i remisser om rädsla är heller inte relevant...

Värdegrundsarbete "hörrni" på Käkkirurgin är MER än några
ord på ett papper. Det är ett LÅNGSIKTIGT och VIKTIGT
arbete som jag undrat om ni börjar med ens.
Eller innefattar det inte all personal? Blev det något man MÅSTE
göra men inte tog på allvar.