När jag då äntligen lärt mig vara i solen (tog ganska många år av träning och olika sorters solglasögon) så får jag nu i sommar ett litet käckt Malignt melanom istället...
Precis som om det inte räcker med diagnoser nu? Som tur var så var det bara ett ytligt sådant och cancern är borta nu tror man då det togs i tid. Bara en liten säkerhetsoperation kvar nu som görs i början av september. Hela huden ska sedan kollas kontinuerligt i framtiden vad jag förstår då jag ingår i något slags vårdprogram. Oddsen är extremt goda just för det melanom de redan avlägsnat. Däremot löper jag väldigt stor risk för fler så något mer solande blir det inte för min del. Jag får köra med brun utan sol eller solduschar antar jag...om jag nu vill vara brun?
Jag har däremot reagerat en del på detta och sover ganska dåligt sedan ett tag. Jag bearbetar bra i sömnen men allt ska väl ha sin gilla gång och så även reaktioner på en cancer som numera är ingen cancer då efter borttagandet. En släkting dog nyligen av samma sak så med viss befogenhet har jag rätt att vara orolig p.g.a. den ärftlighet som finns i vissa familjer(tydligen min då). Alla leverfläckar är ännu inte kontrollerade så visst finns en ständig oro för de fläckar jag har kvar (hundratals...). Liksom för risken hos mina anhöriga.
Men ingen kris utan vinster. Hur tuffa saker som än händer så lär man sig alltid något av dem. Jag får perspektiv till AS och ADHD som kan te sig lite som petitesser jämfört med något potetiellt livshotande inom kort tid (får malignt melanom fäste är prognosen ytterst dålig tyvärr). Handlar det om livet så skiter jag faktiskt i AS och ADHD. Att leva alls är viktigare för mig.
Jag har lärt mig att människor jag trodde var något att ha inte är det och vice versa. Jag har lärt mig att den allmänna sjukvården jämfört med den privata har skillnader och att jag borde haft en privat sjukförsäkring. Än så länge har jag bra erfarenheter av SÖS men det kunde varit bättre och alla mina fläckar redan varit kontrollerade kan jag tycka...speciellt när man redan funnit cancerceller i en??. Tror tyvärr bara inte jag kunnat teckna någon schysst ens med mina diagnoser??
Oh well. För närvarande är jag inte döende iallafall. Jag blev bara rejält skrämd där och reaktionen verkar tyvärr inte vara över än. Tur i oturen drar ju inte säsongen igång ordentligt förrän i slutet av september. Ibland har man faktiskt tur och visst har jag börjat jobba så smått redan. Både Avesta och Borlänge har haft besök av mig i augusti...
I övrigt kan jag faktiskt berätta att jag haft en alldeles fantastisk sommar
Vi ses där ute i föreläsningssalarna när jag piggat på mig ännu lite mer. Det är liksom alla år en ynnest att få utbilda er. Ni är viktiga för så många och jag hoppas många, många kan få glädje av de erfarenheter jag förmedlar i höst.
Sensommarhälsningar
Lotta
